I utrymmet mellan engelska pocket

Jag insåg plötsligt att boken jag hade tänkt att ge bort i 40-årspresent, den hade jag redan gett till samma person. Men tiden var knapp och där jag stod i bokhandeln fanns det inget annat val än att hitta något annat.

Att köpa böcker till folk i present, om de inte är på pricken, är ju ett stort no-no, varför jag drabbades av några ögonblicks förlamning där i butiken. Lite flanerande i sektionen för engelskspråkiga pocket och jag ser dem i hyllorna, titlarna som varit mina största upplevelser. De får bli paketet.

Fyra så bra böcker kan han ställa in bokhyllan och läsa när som helst under sin livstid. Tillsammans blir de ju en helhet som dessutom är någonting annat.

Vilka böckerna är? Vi tar dem en och en. Det är tre amerikaner och en britt.

A Perfect Spy, av John Le Carre. Fantastisk spionroman slash familjeskildring om den brittiske gentlemannen som aldrig kunde svika sin tjeckiske vän. Kanske inte hans bästa, men den som sätter djupast spår. Som vanligt tar det typ 100 sidor innan man får minsta grepp om handlingen, men som vanligt blir belöningen desto större. Lär vara delvis baserad på hans eget liv. Finns också en utmärkt BBC-filmatisering, men den är inte alls lika bra som boken.

The Amazing Adventures of Kavalier & Clay, av Michael Chabon. Mustig krönika om två judiska pojkar som startar serietidningsimperium. Jag har skrivit om författaren på bloggen tidigare HÄR. Denna bok är nog hans bästa. Det är många många sidor och normalt gillar jag inte släktkrönikor. Men Chabon har ett sådant driv i språket och de två karaktärerna Sam och Joe är omöjliga att inte älska. Saknaden av de båda efter läsningen är påtaglig och bidrar till att jag försöker läsa om den då och då.

The Sportswriter, av Richard Ford. Den lågmälda amerikanska samtidsromanens okrönte konung. Här hans mest passionerade text, om Frank Bascombe – mannen som förlorar det mesta i livet och försöker leva sig vidare. Överlägset bäst i trilogin som fortsätts med Independence Day och The Lay of The Land. Richard Ford har en mild cynism som nästan aldrig slår över och gör den här till en ren njutning. Dessutom lite journalistreferenser som ju aldrig är fel. Sägs för övrigt vara en favorit för folk (män) som går igenom skilsmässor.

Hey Nostradamus, av Douglas Coupland. Efter en rad mer eller mindre rätt hårdhörnade texter blir Generation X-författarenhär plötsligt fullständigt hudlös, i berättelsen om en skolmassaker och dess påverkan på fyra människor. Svårt att välja mellan hans böcker, men denna är nog ändå hans absolut bästa. Den tidigare Miss Wyoming och den nästföljande Eleanor Rigby finns också där uppe på min Coupland-topplista.

Jag hade också velat ha med en femte engelsk pocket,  men den fanns just då inte inne, så jag tar den här:

American Tabloid, av James Ellroy. Febrig med fullständigt vildsinta karaktärer som bokstavligt talat stöter i varandra i 1950-talets och Kennedytidens korrupta USA.

Mitt urval fick mig att fundera vad som får mig att gilla just dessa. Jag går bara så långt som att lista ett antal gemensamma nämnare (om och i så fall hur djup roll de spelar för min smak är svårt att svara på).

* De är rakt skrivna och försöker berätta en historia, och är alltså inte någon postmodern lek med språket som jag har svårare för.

* De behandlar andra halvan av 1900-talet. Samtidshistoria har alltid intresserat mig mer än perioder längre tillbaka.

* Alla är mycket pretentiösa författare, dock på olika sätt. De vill stora saker, de här böckerna.

* Författarna är män. Oroande faktum, oklar betydelse. Insåg att de förmodlingen är rätt manliga författare, när jag hittade flera på Esquires lista “The 75 Books Every Man Should Read”.

Tja, det var det jag kan komma på av gemensamheter just nu. Om någon som läst de här och ser andra likheter hör gärna av er eller kommentera. För er andra: spring i väg till bokhandeln och köp!

PS. För er som gillar berättande, pretentiösa män, lyssna på Tomas Andersson Wijs senaste singel Det ligger i luften, som just har lagts ut på Myspace.