Historien om historien & The Wonder Boy

På Babel igår berättade en litteraturvetare att deras vetenskap allt mer också börjar betrakta författaren bakom det skrivna, och inte bara Texten. Den tesen var central för Madelaine, Magnus, mig och de andra i gänget som gjorde litteraturtidningen Mono för ett decennium sedan.

Idén hämtades från musikjournalistiken. Liksom för popmusik beror ju upplevelsen av musiken  utan tvekan också på vad man vet om personen bakom. Som Håkan Lahger beskriver i den fantastiska Ulf Lundell-biografin, som jag nu läser i pocket, är det lika mycket sångarens ständigt pågående kaos som man ständigt förhåller sig till som musiken i sig. Jag själv, som aldrig gillat Lundell särskilt, fick närmast desperat lägga boken ifrån mig, dra igång Spotify och spela upp Den Vassa Eggen för att historien om dess tillkomst är så intagande.

Som av en slump aktiverades nyss en annan av denna typ av koppling mellan artistliv och verk. När jag köpte Lahgerpocketen hittade jag också en ny bok av en av mina absoluta favoritförfattare, Michael Chabon. Jag stötte på honom för första gången också för tio år sedan när jag läste en text om honom i Newsweek. Texten handlade om den sjuka historien bakom Chabons andra roman, The Wonder Boys. Som är en sjuk historia om en författare och en bok. Rörigt? Jag ska förklara.

År 1985 blev Michael Chabons debutroman The Mysteries of Pittsburgh en total succé (jag rekommenderar den för övrigt varmt). Framgången ledde till ett fett förskott på en uppföljare som han genast började skriva. Romanen, som hette Fountain City, var ett evighetsprojekt och handlade om bygget av en baseballarena. Chabon skrev och skrev, och ju längre han kom, desto längre bort verkade slutet på historien komma.

En bra bit in på 1990-talet stod det klart att han inte skulle kunna avsluta eländet. Han hade spenderat i princip hela förskottet (en del lär ha försvunnit i en skilsmässa) och gick in i en kris. Vägen ut blev att gräva där han stod. Han la undan de många hundra sidorna han skrivit, satte ett nytt ark i skrivmaskinen och skrev på kort tid klart romanen Wonder Boys – om den misslyckade författaren Grady Tripp som aldrig blir klar med uppföljaren till en tidigare boksuccé (lysande film med Michael Douglas – se klipp här. Mysteries of Pittsburght blev senare också film – har dock inte sett den).

Michael Chabon har följt upp med den ännu bättre romanen The Amazing Adventures of Kavalier & Clay och den inte fullt lika roliga The Yiddish Policemen’s Unit, den sistnämnda en fiktiv historia om att Israel aldrig skapades utan att judarna i diasporan istället bosatte sig i ett hörn av Alaska. Samt ett antal riktigt tråkiga småböcker.

Vad som gör den nya boken så intressant är att den är en självbiografi. Eller kanske mer det man kallar för memoir, en mer selektiv personlig historia (ett utdrag från New York Review of Books här). Jag har inte börjat läsa, men har stora förhoppningar. Titeln är Manhood for Amateurs med underrubriken The Pleasures and Regrets of a Husband, Father and Son. Jag antar att han har något att berätta. Det tycker åtminstone denna kritiker.

På försidan finns för övrigt citatet från GK Chesterton: “Anything worth doing is worth doing badly.”